Valnötsblad har använts i århundraden inom folkmedicinen tack vare sina unika och verksamma egenskaper.
Denna naturliga skatt är användbar vid behandling av en mängd olika åkommor eftersom bladen innehåller värdefulla ämnen som är fördelaktiga för kroppen, särskilt för huden och dess skydd mot infektioner.
En av de viktigaste beståndsdelarna i valnötsblad är juglon, en naturlig förening med antibakteriella, svampdödande och antivirala egenskaper.
Det innebär att juglon kan bekämpa och döda en rad skadliga mikroorganismer, inklusive svampen Candida albicans, som ofta orsakar envisa infektioner.
Utöver detta har valnötsbladet en toniserande effekt som stimulerar kroppen samt sammandragande egenskaper som hjälper till att lugna inflammatoriska processer i slemhinnor.
Kräm som framställs av valnötsblad används i stor utsträckning för hudproblem.
Oavsett om det gäller eksem, psoriasis, inflammationer eller reumatiska besvär kan valnötsbladskräm lindra obehag och främja läkningen.
Appliceringen är enkel: massera försiktigt in krämen på det drabbade området, så att de aktiva ämnena når de skadade vävnaderna direkt.
Många upplever en behaglig, lugnande effekt under användningen, och biverkningar är i princip obefintliga — det enda som krävs är att undvika att krämen kommer i kontakt med öppna sår, då detta kan orsaka irritation.
Det är fullt möjligt att tillverka denna kräm hemma med lättillgängliga ingredienser.
En enkel metod är att blanda 25 dekagram smält fett — det kan vara ister eller kokosfett — med 10 stora valnötsblad och 10 stora ringblomsknoppar.
Låt blandningen stå i tre dagar för att extrahera verksamma ämnen.
Därefter värms den i vattenbad i tio minuter, silas och förvaras i en lufttät burk i kylskåp.
På detta sätt kan krämen hålla sig användbar i upp till ett halvår och användas vid hudbesvär.
Valnötsbladsolja är också en utmärkt läkande produkt.
För att framställa den, lägg 10 dekagram färska valnötsblad i 2 deciliter vegetabilisk olja — helst kallpressad solros- eller rapsolja — och låt stå i 20 dagar.
Under denna tid löser sig de aktiva ämnena långsamt i oljan, som sedan kan användas för att behandla sår och inflammerade hudområden.
Efter silning förvaras oljan på en torr och sval plats för att bevara dess läkande egenskaper så länge som möjligt.
Valnötsbladens antiseptiska, sammandragande och sårläkande verkan kommer inte bara till nytta i form av kräm eller olja, utan även som te eller avkok som används utvärtes, exempelvis som omslag.
Till teet används 4–5 teskedar torkade, krossade valnötsblad som kokas i 2,5 deciliter vatten.
Denna avkok kan appliceras på hudbesvär som eksem, finnar och variga sår.
Kalla omslag lindrar, minskar inflammation och hjälper huden att återhämta sig.
Intressant nog användes valnötsbladste i transsylvansk folkmedicin främst mot håravfall och mjäll, en effekt som fortfarande gäller idag.
I Sverige är det också vanligt att använda valnötsblad som omslag vid hudutslag, köldskador, bölder samt som sittbad för att lindra hemorrojder.
I tysk folkmedicin användes bladen mot kliande, vätskande och skorpiga sår och skador, samt för att lindra reumatism och överdriven svettning i fötterna.
Skörden av valnötsblad är en viktig process eftersom endast hela och friska blad ger de bästa aktiva ämnena.
Bladen bör plockas från slutet av juni till augusti, när de fortfarande är mörkgröna och utan rostfläckar eller andra skador.
Nyskördade blad ska torkas på en ren, dammfri, välventilerad och torr plats för att bevara sin naturliga styrka och förhindra att de förstörs.
Sammanfattningsvis är valnötsblad inte bara en vanlig medicinalväxt, utan en mångsidig och naturlig läkemedelskälla som har bevisad effekt i många situationer.
Både urgammal folkvisdom och modern forskning stöder att det är värt att integrera detta naturens hjälpmedel i vardagen, vare sig som kräm, olja eller te,
för att bevara hälsan och bli av med många besvärande problem.
