Den moderna ungdomen jämförs ofta med sina föregångare, särskilt när det gäller skolåren.
Man tror ofta att de sovjetiska eleverna på 70-talet var verkliga förebilder, som vann vuxnas respekt både genom sitt beteende och sitt utseende.
Men om man noggrant tittar på de gamla fotografierna och tänker tillbaka på den tiden, får man en helt annan bild.
Vad var egentligen verkligheten? Hur upplevde de kvinnliga studenterna sin studentdag och hur började de sitt vuxenliv efter att skolåren var över?
Under Sovjetunionen var alla elever tvungna att bära samma skoluniform.
Uniformerna var strikta när det gäller utseende, och det var inte tillåtet med några experiment eller individuella stilmarkörer.
Men med tiden började eleverna mer och mer uttrycka sin personlighet genom sitt utseende, men allt detta inom vissa ramar.
Den enda strikta regeln som måste följas var längden och den passande enkelheten, samt det naturliga utseendet utan smink.
Studentdagen har alltid varit ett särskilt evenemang, som eleverna förberedde sig för månader i förväg.
Det var inte bara en skolfest, utan en livslång upplevelse som berättade mycket om relationen mellan elever och lärare.
Till studenthögtiden kom alla familjemedlemmar för att vara vittnen till de lyckliga ögonblicken hos de unga studenterna.
På den tiden var ungdomarna fortfarande barn, de hade inte den frihet eller de möjligheter som dagens unga har, men de gjorde allt för att göra sin sista skoldag speciell och minnesvärd.
Det är också viktigt att nämna att relationen mellan elever och lärare var mycket mer personlig än idag.
Klassföreståndaren var inte bara en lärare utan också en hjälpsam mentor som hade nära kontakt med eleverna, ofta stödde dem i att lösa olika livsproblem.
Därför var det inte konstigt att många elever på studentdagen hade tårar i ögonen när de sa farväl till sina lärare, eftersom de ofta hade en så stark relation att klassföreståndaren nästan blev en familjemedlem.
Om vi tittar på bilder från den sovjetiska eran märker vi genast att de kvinnliga studenterna inte använde smink och inte hade på sig överdådiga frisyrer.
Trots att det var en festlig dag höll de sig trogna de strikta skolreglerna.
Deras utseende var alltid prydligt, rent och ordnat, men det fanns aldrig någon avsikt att sticka ut med en individuell stil.
Skoluniformen, trots att den var enkel, förenade dem, inte bara som medlemmar av en gemenskap, utan som unga människor som hade studerat tillsammans under många år i samma klass.
Det skapade en känsla av enhet som gjorde att ingen försökte överträffa de andra, varken genom ekonomisk status eller yttre attribut.
Dessa elever fokuserade inte på yttre egenskaper, utan på värderingar, vänskapsband och de erfarenheter de fått genom åren av lärande, vilket gav deras studentdag ett verkligt djup.
Enkelhet och ödmjukhet handlade inte bara om att följa regler, utan också om en kultur där gemenskap och heder var de viktigaste grundpelarna.
